Smärtor i knäna och bakom knäskålen

Hur uppkommer knäsmärtor?

Knäledens främre del mellan knäskålen och lårbenet är en av de mest belastade lederna i kroppen. Smärtor kan uppstå i den här leden utan någon särskild anledning, men som regel är orsaken överbelastning. Man kan även tänka sig att vissa medfödda variationer i knäets uppbyggnad kan påskynda överbelastningssjukdomar.

Det är mycket möjligt att flera belastningsformer, som var för sig inte är skadliga, i kombination med varandra kan leda till smärtor Gemensamt för dessa belastningsformer är att knäet är böjt medan belastningen pågår. Exempel på en sådan olämplig kombination: En person som arbetar mycket stående på knäna har kanske slalom eller bröstsim som huvudsakligt fritidsintresse och joggar dessutom dagligen på hårt underlag, till exempel på asfalt.

Vad händer i knäet?

Det är brosket på baksidan av knäskålen som drabbas först. Först blir brosket mjukt och mindre motståndskraftigt och i värsta fall kan det bli skadat och slitet.

I de flesta fall går det lyckligtvis aldrig så långt som till förslitning, men det är viktigt att man vid första tecken på broskuppmjukning försöker att avlasta brosket.

Symtom

De första tecknen vid den här skadan är att uppleva smärta efter aktivitet; när man går ner i en trappa och ibland även när man går upp i en trappa, när man springer i nedförsbacke, när man sätter sig på huk och ska resa sig igen eller under andra aktiviteter som bröstsim, slalomåkning, fotboll, rodd eller efter en längre joggingtur på hårt underlag. Senare smärtar det även då man ska resa på sig efter att ha suttit länge i samma ställning, till exempel på bio eller i en bil.

Smärtorna kan komma lite efterhand men ibland också ganska plötsligt, som till exempel efter en lång fjälltur med packning eller efter ett maratonlopp då grundträningen inte varit den bästa. Man känner ofta en obestämbar sviktkänsla i knäet. Det kan även knastra, klicka eller låta som "kramsnö" från knäet eller att det låser sig eller hackar när det ska rätas ut.

I sjukdomstillståndets inledande fas händer det också att man får lite vatten i knäet. Smärtorna sitter som regel runt och under knäskålen, ibland med övervikt mot utsidan eller insidan av knäet.

Det är viktigt att skilja detta sjukdomstillstånd från andra skador och sjukdomar i knäet. En del av de beskrivna sjukdomstecknen, då främst smärtorna, förekommer förstås även vid andra sjukdomsformer. Därför är det viktigt att konsultera läkare.

Behandling

Det finns tyvärr ingen fullgod behandling för detta tillstånd. Det är lyckligtvis inte heller nödvändigt att tillämpa särskilda behandlingsmetoder, de allra flesta blir nämligen bra igen utan särskilda behandlingsformer om man noga följer de stränga restriktioner som man får. Det är mycket viktigt.

Perioden med stränga restriktioner ska vara minst fyra månader, men kan vara i upp till två år. Under denna period får man inte ägna sig åt den aktivitet som sannolikt orsakade besvären. Det kan röra sig om joggning på asfalt, bollspel, rodd, slalom, tävlingscykling, bröstsim och så vidare. De flesta rekommenderar träning av den lårmuskel som drar knäskålen inåt mot mittlinjen och något uppåt. Denna muskel kan man träna genom att först böja knäet i cirka 20° och sedan räta ut det igen och hålla det rakt i cirka 15 sekunder. Den här övningen bör utföras i cirka tio minuter, upprepa gärna övningen ett par gånger per dag.

Den andra övningen består av att man ligger ned och med sträckta knän lyfter på benet och håller det stilla i 15 sekunder, slappnar av i fyra sekunder och upprepar detta i cirka tio minuter. Denna övning får gärna upprepas flera gånger per dag.

Den tredje övningen består av att man sitter eller ligger ned och sträcker ut musklerna på framsidan av låret, håller benet sträckt i 15 sekunder och slappnar av i fyra sekunder. Övningen upprepas i tio minuter.

Aktiviteter

Följande aktiviteter är tillåtna och kan till och med rekommenderas:

1. Cykling i slät terräng utan uppförsbackar eller ergometercykling utan motstånd, och i båda fallen med högsta möjliga sadelinställning för att cykla med så raka knän som möjligt.
2. Simning på rygg samt crawl, då simmar man med raka knän, medan bröstsim är olämpligt.
3. Skidåkning, helst bara i småkuperad terräng så att man undviker plogning nedåt och saxning uppåt i backarna.

Rent generellt ska man tolka smärta som kroppens egen varningssignal. Om det under aktivitet uppstår smärta ska man lyssna till signalen och upphöra med den aktuella aktiviteten.

Prognos

De allra flesta som har problem med s, och tar nödvändig hänsyn till detta på ett tidigt stadium, blir bra efter en period med restriktioner som varar från cirka fyra månader upp till två år. Hos dessa får det skadade och mjuka brosket tid på sig att bli motståndskraftigt igen. Även små förslitningsskador kan sannolikt repareras genom att ett slags ersättningsbrosk byggs upp.

Stora förslitningsskador kan dock inte läka effektivt och kan med tiden ge bestående besvär. Det är detta man försöker att undvika med de beskrivna restriktionerna. I vissa fall, särskilt om man med säkerhet kan påvisa medfödda anatomiska variationer i knäet, kan operation komma på fråga.